lördag, januari 26, 2008

särskilt till Ica, när jag tänker på saken

Svårmodet och hopplösheten ligger nära till hands när själen är utlevad och kroppen sönderhostad.

Skall jag då aldrig --
Tjänar det ingenting till --
Kan jag lika bra gärna --






Åter till tillvaron för tio år sedan - ja exakt! Den där våren, i avgrunden. Världen bara så mycket torftigare, nu.
Ett vårdträd har gått förlorat,
ett rike har gått under.

hold hold hold hold hold hold hold hold
on

tisdag, januari 22, 2008

snart köper jag en super-deluxe-power-easy-cleaner-mackapär från tvshop

Saker vi verkligen inte gillar:


  • att vaka och sakna
  • att vakna och saka
  • att hälsa dagen då det skall tvättas, städas och jobbas med ett ljudligt rosslande bröst och feberblanka ögon
  • det där fenomenet när man just har dammsugit hela lägenheten mycket omsorgsfullt och fem minuter senare är det lik förbannat grus och smulor på golvet
  • att tvättmedel och sköljmedel ovillkorligen alltid ska läcka på något ömtåligt, såsom parkettgolv eller nytvättade finkjolar
  • huvudvärk
  • hyckleri
  • mediciner mot magont som har biverkningen... magont
  • facebook och facebooks åttahundraelva miljoner applikationer och kedjebrev
  • att tappa alla sina historier
  • att hitta alla sina historier när man drömmer och utan respit glömma dem igen när man vaknar, fastän man vet att de var där och kanske rentav bra
  • att ens mor och far inte svarar i telefon när man behöver ringa hem och rapportera om sin gränslösa ynkedom och halsbrytande tapperhet

söndag, januari 20, 2008

var vaksam när du korsar spåret



så länge fötterna bär
så länge lungorna kan


Ja. Jag är trött. Det är inte svårare än så.

tisdag, januari 15, 2008

fattas bara små eleganta porslinskoppar och ett kakfat

Saker vi gillar:

  • rostat bröd med ost och äppelmos
  • saffranste
  • lönekonto
  • frugan
  • biblioteksböcker
  • gazpacho
  • nya flotta strumpbyxor
  • att kunna bistå sina utblottade barn
  • sova till tolv och skylla det på att man förvärvsarbetar

måndag, januari 14, 2008

angående glömska

Plötsligt inser jag att legat och drömt en bok igen. Från början till slut, huvudpersoner, konflikt, grundhandling... allt var där, det vet jag. Och allt är borta, även om jag också vet att jag drömde att jag skrev ner det. Återstår bara en gäckande tanke, något mjukt och undflyende som jag inte kan komma åt. För allt jag vet var det genialiskt men --

Annars hade jag idag det tvivelaktiga nöjet att shoppa begravningskläder. Det är förvånansvärt svårt att se sober ut, utan att för den skull byta bort sig själv.
Min farbror Birger var släktens vandrande skratt. Leendet satt liksom ihop med glasögonen och flinten. Han stod för alla upptåg och alla lekar och sen en dag blandade han ihop mig med min kusin Sofia.
Och sen en dag kände han inte igen sina egna barn.

Jag kan inte ens skriva om honom. Det blir styltigt och rumphugget. Kanske för att min farbror Birger varit borta så väldigt länge nu. Han tillhör en tid som inte längre finns,
som jag inte riktigt minns. Men jag reser hem igen, för att lägga honom med rosor i graven.

söndag, januari 06, 2008

i mitt anletes svett

Klockan är två på natten och jag ligger inte till sängs med täcket uppe vid örsnibbarna och varmvattenflaska. Förfärligt oansvarigt! Omoget! Vet hut! Så går det när man ligger och drar sig på blanka dan! väser moraltanterna.

Icke.

Det är sant att jag låg och drog mig nästan ohövligt länge idag. Men si! Det var naturligtvis för att jag innerst inne hade på känn att idag, idag blir jag inkallad!

Det är underligt hur tjusigt rättfärdigt allting lyser i skenet av en lönelampa. Det är nämligen så att jag har knegat, trälat, slitit för brödfödan och gjort rätt för mig på hederligt vis. Ja, Gud hielpe mig men jag har arbetat. 17-01 som personlig assistent i Gottsunda och således kunde jag ta nattbussen hem med svällande gott samvete ty nu har jag förtjänat såväl mig som moder Svea några ärliga penningar!

(Sen vann jag femtio kronor på en trisslott också och en del av arbetstiden spenderades i en soffa med en tjock, spinnande svart katt på magen men det hör ju bara inte hit!)

I morgon skall jag måhända rycka in igen, så nu måste jag somna sådär förnöjt som en trött rygg ska göra efter åtta timmars arbete. Har jag hört.

fredag, januari 04, 2008

kan lille Sigismund rå för att han är vacker?

Jag hade för övrigt en ovanligt fridsam och fröjdefull jul.





Kattracka! Hur sliter man blicken från?

ctrl-alt-delete 2.0

Jag har gått och varit arg i fragment ett halvår nu. Snurrat mina hårsnoddar kring fingertopparna, gnagt på knogarna, väntat på att förlossas.

Så går det givetvis inte till, men ursinniga barn vill gärna att himlarna skall uppenbara sig i all sin prakt, omedelbart och allt på en gång. I vilket fall som helst är läget följande:

  • Sara sitter fortfarande på bröstet och jag är fortfarande stolt, jag sörjer än och jag har inte läst ut samtliga hennes böcker - jag sparar. Dessutom får jag ont i magen när det barkar utför Jernbanan.
  • Jag har - det vet ni - tagit examen. Jag har inte fått jobb än men nästa vecka ska jag på intervju igen och egentligen är det nog bara en tidsfråga.
  • Den andra vredensbarn-bloggen är bara ett arkiv nu. Den muckade alltid gräl med min webbläsare, jag skaffade den här som reserv redan för två år sen. Om ni vill kan vi kalla den för filialbiblioteket.
  • Yavannie/Småländskt svårmod/Vad vi än vill kalla den kommer fortsätta vara mitt ledsamma tusenbitarspussel av mitt hjärta där det är helt okej att bara lägga en enda bit nästan på plats. Däremot är det möjligt att jag låser in den med en sån där barnslig dagboksnyckel som vilken nyfiken storebror som helst kan dyrka upp.
  • Jag brinner. Jag tror åtminstone att jag brinner, det ryker ur håret. Men det är en svajig, dov glöd som kan kolas ut och kvävas om det inte kommer lite friska vindar snart. Ni vet.
  • Jag har planer på att tatuera in vredens barn på sidan av höger handled, i skrivmaskinsstil.
  • Jag har miljoner planer. 2007 må ha varit året då jag ordnade förutsättningarna för livet, men 2008 får det faktiskt lov att börja.

Det räcker så. Ni känner mig.