Dagen efter mitt skryt vaknar jag med blixtrande migrän. Kryper till korset, sjukanmäler mig, sover fyra timmar till och drar i mig alvedon och voltaren. Det hjälper; jag kan ligga och läsa i korta intervaller, blunda i pauserna, känna skrivklådan, gå upp och diska undan lite. Duscha, se mig i spegeln, förfäras över hur hålögd jag faktiskt är, kisande och vinterblek, mina knän är blålila, huden på mina armar har nästan vänt sig ut och in. Våren kämpar vidare utanför fönstret, äter försiktigt på snödrivorna, jag vänder ansiktet mot solen i köket och låtsas maj.
Detta är reformationen. Jag har något i åtanke. Jag är på väg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar