Det är dags att röra sig vidare. Jag är inte densamma. Jag är något annat, något bättre vill jag inbilla mig. Jag lever fortfarande i marginalerna men stadigare på fötterna, nästan hel och hållen.
Genom allt detta har jag blivit bevarad.
Jag är på väg att växa färdigt, bli stor nog. Tillräcklig i mig själv. Jag är snart där.
Följ med?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är jag klart att jag följer med dig och dina ord.
*biten*
hej! snubblade över denna blogg. fint, intressant, tänkvärt. skriv mer tack.
Skicka en kommentar