Så går det givetvis inte till, men ursinniga barn vill gärna att himlarna skall uppenbara sig i all sin prakt, omedelbart och allt på en gång. I vilket fall som helst är läget följande:
- Sara sitter fortfarande på bröstet och jag är fortfarande stolt, jag sörjer än och jag har inte läst ut samtliga hennes böcker - jag sparar. Dessutom får jag ont i magen när det barkar utför Jernbanan.
- Jag har - det vet ni - tagit examen. Jag har inte fått jobb än men nästa vecka ska jag på intervju igen och egentligen är det nog bara en tidsfråga.
- Den andra vredensbarn-bloggen är bara ett arkiv nu. Den muckade alltid gräl med min webbläsare, jag skaffade den här som reserv redan för två år sen. Om ni vill kan vi kalla den för filialbiblioteket.
- Yavannie/Småländskt svårmod/Vad vi än vill kalla den kommer fortsätta vara mitt ledsamma tusenbitarspussel av mitt hjärta där det är helt okej att bara lägga en enda bit nästan på plats. Däremot är det möjligt att jag låser in den med en sån där barnslig dagboksnyckel som vilken nyfiken storebror som helst kan dyrka upp.
- Jag brinner. Jag tror åtminstone att jag brinner, det ryker ur håret. Men det är en svajig, dov glöd som kan kolas ut och kvävas om det inte kommer lite friska vindar snart. Ni vet.
- Jag har planer på att tatuera in vredens barn på sidan av höger handled, i skrivmaskinsstil.
- Jag har miljoner planer. 2007 må ha varit året då jag ordnade förutsättningarna för livet, men 2008 får det faktiskt lov att börja.
Det räcker så. Ni känner mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar