Svårmodet och hopplösheten ligger nära till hands när själen är utlevad och kroppen sönderhostad.
Skall jag då aldrig --
Tjänar det ingenting till --
Kan jag lika bra gärna --
Åter till tillvaron för tio år sedan - ja exakt! Den där våren, i avgrunden. Världen bara så mycket torftigare, nu.
Ett vårdträd har gått förlorat,
ett rike har gått under.
hold hold hold hold hold hold hold hold
on
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Du har så rätt... som vanligt
Skicka en kommentar